ännu ett klagoljud ifrån hon som inte kan sova.
det är värst vad jag uppdaterar idag. jo, jag vet. men alla mina kompisar är någon annanstans och jag får inte tag i någon av mina föräldrar och min mage värker fortfarande. jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till förutom att skriva ännu ett inlägg, och ännu ett till.
jag vill vara obarmhärtigt självständig. någon som litar på sig själv och tror på sig själv. jag vill vara och försöker intala mig att jag kan bli, men jag ser min fasad krackilera framför spegeln och kvar blir bara en liten blond flicka, knappt tre år gammal som inte vill växa upp, som inte vill bli stor, som inte klarar av allting som man ska klara av när man växer. hon vill inte känna den krampaktiga magvärken, det räcker med att hon ska försöka hålla uppe sig själv psykiskt. det räcker med att försöka bygga upp någon form av tillit till sig själv. jag känner mig fortfarande som flickan under skrivbordet, hur ska jag bli myndig om ett halvår och kunna ta hand om mig själv?
alla filmer är uttittade. jag har tröttnat på föda som rostat bröd och banan. jag försökte äta nesquik förut. det bidrog bara till ännu värre magsmärtor. jag försökte äta laxen och riset men så fort jag öppnade locket till matlådan fick jag kräkreflexer och var tvungen att stänga den igen. jag vet att jag klagar men jag måste, måste, måste, måste få ut smärtan någonstans. annars kommer den stanna inuti mig och växa sig till ett stort krig och sen är vi igång igen.
(det pågår krig inom mig.)
borde kanske försöka titta på one tree hill men jag tröttnat på att titta på tv och det jag nu roar mig med är att känna hur värken förflyttar sig runt, ifrån ryggen, till mitten av magen, till bröstet, osv osv. jag har gråtit alldeles för mycket idag och mina ögon är trötta och huvudet värker. ipren hjälper inte särskilt långt. jag vill bara slippa smärta, vad som helst som kan göra att jag kan få slippa ha ont i magen, jag lovar, jag gör vad som helst.
jag vill vara obarmhärtigt självständig. någon som litar på sig själv och tror på sig själv. jag vill vara och försöker intala mig att jag kan bli, men jag ser min fasad krackilera framför spegeln och kvar blir bara en liten blond flicka, knappt tre år gammal som inte vill växa upp, som inte vill bli stor, som inte klarar av allting som man ska klara av när man växer. hon vill inte känna den krampaktiga magvärken, det räcker med att hon ska försöka hålla uppe sig själv psykiskt. det räcker med att försöka bygga upp någon form av tillit till sig själv. jag känner mig fortfarande som flickan under skrivbordet, hur ska jag bli myndig om ett halvår och kunna ta hand om mig själv?
alla filmer är uttittade. jag har tröttnat på föda som rostat bröd och banan. jag försökte äta nesquik förut. det bidrog bara till ännu värre magsmärtor. jag försökte äta laxen och riset men så fort jag öppnade locket till matlådan fick jag kräkreflexer och var tvungen att stänga den igen. jag vet att jag klagar men jag måste, måste, måste, måste få ut smärtan någonstans. annars kommer den stanna inuti mig och växa sig till ett stort krig och sen är vi igång igen.
(det pågår krig inom mig.)
borde kanske försöka titta på one tree hill men jag tröttnat på att titta på tv och det jag nu roar mig med är att känna hur värken förflyttar sig runt, ifrån ryggen, till mitten av magen, till bröstet, osv osv. jag har gråtit alldeles för mycket idag och mina ögon är trötta och huvudet värker. ipren hjälper inte särskilt långt. jag vill bara slippa smärta, vad som helst som kan göra att jag kan få slippa ha ont i magen, jag lovar, jag gör vad som helst.
Kommentarer
Trackback
