lifeline

jag är som en köttbit ni sliter i stycken. ni sliter sönder mig i stycken och jag bara gråter, inuti.

jag låter er hållas, låter er slita sönder mig och ni vet så väl att jag aldrig kommer säga stopp. ni vet precis vad ni ska säga för att jag ska få den där skräckpaniken i magen som pumpas runt i ådrorna. ni vet precis hur ni ska få mig dit ni vill. ni känner mig, in i minsta lilla detalj känner ni mig.


men jag känner er. vid varje tillfälle som ni har sytt ihop mina läppar har jag tänkt och tänkt. (ni borde lärt er att det är det jag är bäst på) och jag känner så väl igen varningssignalerna och mönstrerna. så väl att jag tror jag är mera medveten om dem än ni. 

jag vet att jag skulle kunna göra er stumma, men jag undrar vad priset är för det? 




Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen