lifeline

vaknade klockan fyra med en hejdundrande magvärk som inte gått över än.
jag lever på frukt, rostade mackor, te och knäckebröd. jag har tittat redan på en rad filmer som vi har inspelade. jag grät till shrek (?). jag har småsjungit till melissa horn. Det blev inget dop, det blir ingen nykvarns festival för mig i kväll och jag startar en grov hatkampanj emot min mage. jag önskar bara att det kunde försvinna, den där sugande känslan i magen som känns som att den tar all energi jag har i min kropp. över allt i hela lägenhet ligger äppelskrutt, bananskal och förut hittade jag en kvarglömd halväten rostad macka vid datorn.

jag är ledsen, förbannad och trött om vart annat. har inte alls sovit bra inatt, känns som jag egentligen inte sovit en blund. jag är ledsen och förbannad för att min mage ska förstöra allting för mig. den har gjort det i snart tre års tid och jag vet inte hur många gånger jag bett mina föräldrar att ta mig till läkaren. ge mig ett piller, ge mig vad sjutton som helst som gör att den här magvärken försvinner. den förstör, den förstör så otroligt mycket.

jag känner mig som när jag var cirka tio och gömde mig under skrivbordet och grät, tyst för mig själv. min mage tar helt enkelt mitt liv ifrån mig och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska kunna stoppa den. jag är rädd för att ingen annan kommer kunna ha ett svar till den gåtan heller.

nu blir det lite mera knäckebröd och ya-ya flickornas gudomliga hemligheter i ett försök att glömma ångesten som kryper under mitt skinn.


(igår och idag har bara bevisat så otroligt mycket för mig när det gäller dig. jag behöver dig! jag vill verkligen ringa dig eller bara skicka ett sms. inte ens prata om mig, utan fråga hur du mår och så kan vi klaga över att just vi alltid drabbas av magont när roligheter dyker upp. jag vill bara berätta allting för dig, allting som händer, fråga om råd och tala om hur rädd jag är. någon som jag inte behöver förklara för varför jag blir så otroligt rädd. jag saknar dig)