lifeline

jag är skoltrött. jag erkänner, jag tycker skolan hänger över mig som ett stort mörkt regnmoln och jag orkar inte. när jag började ettan förra året la jag ner så otroligt mycket energi i början och jag vill göra det igen men kan inte. orken finns inte där, det finns ingen energi att ta ifrån och lägga på det som är viktigt.

jag vet att jag borde ta tag i engelskan och de ämnen som vi har nya lärare i allafall. det är bra att komma på bra fot med dem ifrån början och jag har engelska glosor imorgon men jag skjuter upp dem på framtiden. för jag orkar inte. jag fick vårdcentral lapp idag om att jag tydligen har blodbrist och ska komma för att göra flera nya tester och att jag troligtvis kommer få äta järntabletter en tid. såkallad blodbrist kan visa sig i till ex. trötthet står det.

direkt tänker jag, jag är inte trött. känner mig inte trött över huvudtaget. känner bara att jag blir förbannad för jag vill bara att min mage ska bli bra. jag vill inte ha några andra äckliga tabletter som ska hjälpa mig med något annat än min mage. samtidigt är det som en reaktion som börjar i kroppen och samtidigt tänker man. men jag kanske är lite trött ändå? och helt plötsligt känner man sig som en levande död  som inte orkar någonting.

jag orkar inte skolan. skolan tynger på mina axlar. när historia lärare börjar prata prov och teman och jag börjar fundera över hösten tema får jag klump i magen. för hur ska jag orka plugga egentligen? jag orkar inte ens läsa en text på fem sidor i svenskan. jag vill inte gå i tvåan, vill inte läsa nationalekonomi, vill inte läsa matte b, vill inte ha världens bästa mattelärare som gör att man mår dåligt för att man inte orkar prestera, vill inte känna mig usel, vill inte vara lat och strunta i skolan men hur orkar man? hur klarar man sig? hur i helvete klarar man av att hantera en mage, ett huvud, ett hjärta och studier på en och samma gång? hur gör man så att ingenting utav dessa blir lidande och får offra mer åt det andra?

men framförallt, hur ska jag klara av tvåan?