och hon är fri.
jag känner mig fri, sådär tyngdlös jag-kan-göra-vad-som-helst-och-det-kommer-ändå-lösa-sig-till-slut-känsla som jag aldrig vill förlora. den där känslan av att jag kan klara vad som helst. den där känslan av att nu ska jag för en gång skull lägga krut på det som betyder någonting. det som betyder är jag själv, vänner och att skriva. jag älskar den här känslan av att allt är möjligt. skulle jag kunna fånga den och förvara den i någon fin blommig låda skulle jag göra det. om jag skulle kunna behålla den för evigt skulle jag lätt välja att behålla den. känslan av att vara fri.
Kan bara hålla med dig om tanken med fjärilar i magen när man va liten. Det va samma tanke jag hade när jag var liten. Varje gång jag var nervös tänkte jag på dom små fjärilar som flög runt där nere. Det gick t.o.m så långt att jag hade fått för mig att fjärilar tyckte om jordgubbssylt så jag tvingade i mig sked efter sked med sylt. Fråga mig inte varifrån jag fick den ideén ifrån men så var det iallafall, jag vet inte om de lugnade ner sig i magen men jag fortsatte så varje gång jag blev nervös så antagligen så funkade det. Jag kan dock lugna dig med att jag inte håller på med sånt länge, nu vet jag att fjärilarna i magen INTE ser ut som den där pastan. ;)
vad gulligt stina! du är väldigt duktigt på att skriva! i like your style!
Jag tänkte med på de där små söta pasta-fjärilarna när jag var liten! Gör nog det ännu fast kaske lite mer färgglada...Du är söt Stina och allt kommer(verkligen kommer) lösa sig till slut. Det gör det alltid, frågan är bara när. Men medans man väntar kan man väl lika gärna leva livet, right?;)
<3