Still breathing in and out with you.

nu, precis nu fick jag något konstigt sug efter lite kärlek. inte på det där desperat sättet, jag-måste-ha-nu-annars-kommer-jag-falla-ihop-och-tyna-bort sättet eller alla-andra-har-någon-förutom-jag-syntomet. nej, inte sådant sug. detta är mera som ett sug efter lite ytterst lite kärlek, kanske lite hjärtesorg, då menar jag ytterst ytterst lite, pytte ynke lite hjärtesorg. hjärtesorg är ett ganska fint ord egentligen, fint att ha det framför sig i alla fall, fint att skriva i handen.

jag antar att när man, som lilla jag, slickat alla sår rena och fina. när de läkt och inte längre kan fläckas upp. när de blivit till ärr, dessa sår, då vill man in i leken igen. den där kär-leken som alla talar om, som det talas, viskas, tänks och känns om överallt. det är mer än ett år sen jag fick känna den där mys känslan av att ha fjärilar i magen. den där känslan när man känner sig som den lilla nyfikna flicka man en gång var. man känner sig som en tioåring med fjärilar i magen. nyfödd, ovetande, skräckslagen med det där ständiga pirret och kittlande leendet i mungipan.

trots allt är jag glad för att vara där jag är idag så jag klagar inte. jag beskriver bara suget jag nyss fick, det kan nog redan ha försvunnit tills imorgon. jag kan också misstagit detta sug ifrån suget på mat eller något annat nödvändigt eller onödvändigt. ibland behöver man inte riktigt veta allting.




jag är någonting (glad för mig har nästan blivit ett uttjatat ord,  tycker inte om det längre.) iallafall är jag någonting för att jag fått tillbaka en vän igen. hon är nära, på något vis. vissa människor ser man en glimt av någonting stort och viktigt i, dem ser jag på med vördnad och tillit på ett stortslaget och djupt vis. det är fint, jag tycker om min nygamla vän, jag vet att jag har saknat henne. förr visste jag inte varför, idag vet jag. hon har någonting inom sig som påminner om mig och även någonting som är stort och viktigt. en sådan människa man känner att man måste ha i sitt liv för om man inte hade det skulle ens eget liv bli en aning fattigare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0