lifeline

jag hade skrivit ett inlägg som sa faktiskt exakt hur det var. brutal ärlighet. publicerade det. lät det gå cirka tio minuter och ångrade mig och tog bort det. istället upptäcker jag att det är oktober, inte för att det spelar någon roll om vi ändrar siffror i kalendern. iallafall inte för mig. istället är det lars och jag inatt igen, det funkar alltid i en sådan bra kombination. istället för brutal ärlighet i en blogg någonstans blir det lasse ord, sömnlösa timmar och kladdkakesmulor i sängen. jag vill inte somna för jag ville inte vakna upp i en morgondag.


jag har saknat ditt skratt jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går

det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska

men jag har saknat din hand, har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst

somliga dar tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör

det är ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop, nog med kraft att gå ut
 
jag har saknat din röst, nu har du en ny
ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry

jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv