And something behind his heart knew it would come.
det regnar utanför fönstret och jag drar upp persiennerna samtidigt som jag är tvungen att slå upp hur persienn egentligen stavas. har aldrig lyckas komma underfund med det.
jag tänker på när jag var liten och det regnade konstant oavbrutet en hel dag när jag gick på sexårs och jag var tänkte att tänk om det blir översvämning, hur ska pappa kunna hämta mig då? när man inte behöver ge sig ut i regnet är regn det mest mysiga som kan existera i väder sammanhang. cosy!
jag slår upp mysigt i lexikon och det blir cosy. jag som knappt trodde att det var ett ord jag sprungit runt och sagt i några veckor nu.
min feber kan finnas kvar eller försvunnit, jag vet inte riktigt hur mycket man ska ha för att just ha feber därför vågar jag inte säga något definitivt. ingen blir besviken så länge man inte fastslår någonting. min hals gör däremot ont, det är ren fakta.
igår myste jag och sofia med tända ljus, te och glass i hennes kök och tittade på hipp hipp. det var väldigt fint och bra och sånt som alltid med soffan. plus måste lägga till att jag var i skolan hela dagen igår trots sjukdom, var inte ens bestämt att jag skulle vara det, jag skulle minsann åka hem efter första lektionen och i slutet av dagen kommer lisa fram och bara, nej men stina, vad gör du här?! istället blev jag kvar i skolan enda till fyra, anteckna, en halvtimma efter att jag slutat. men det var det värt ändå.
jag tänker på när jag var liten och det regnade konstant oavbrutet en hel dag när jag gick på sexårs och jag var tänkte att tänk om det blir översvämning, hur ska pappa kunna hämta mig då? när man inte behöver ge sig ut i regnet är regn det mest mysiga som kan existera i väder sammanhang. cosy!
jag slår upp mysigt i lexikon och det blir cosy. jag som knappt trodde att det var ett ord jag sprungit runt och sagt i några veckor nu.
min feber kan finnas kvar eller försvunnit, jag vet inte riktigt hur mycket man ska ha för att just ha feber därför vågar jag inte säga något definitivt. ingen blir besviken så länge man inte fastslår någonting. min hals gör däremot ont, det är ren fakta.
igår myste jag och sofia med tända ljus, te och glass i hennes kök och tittade på hipp hipp. det var väldigt fint och bra och sånt som alltid med soffan. plus måste lägga till att jag var i skolan hela dagen igår trots sjukdom, var inte ens bestämt att jag skulle vara det, jag skulle minsann åka hem efter första lektionen och i slutet av dagen kommer lisa fram och bara, nej men stina, vad gör du här?! istället blev jag kvar i skolan enda till fyra, anteckna, en halvtimma efter att jag slutat. men det var det värt ändå.
Kommentarer
Trackback