lifeline

lyckligaste stunden den 6/2-08:
När jag cyklade till skolan, hade bra musik i lurarna och
mimade till musiken och dansade i den mån man kan dansa när man cyklar. (:


i slutet av januari och början av februari i år fick jag för mig att börja skriva ner dagens lyckligaste stund, varje dag. jag klarade det inte särkilt bra men de få jag skrev sparade jag på datorn och ikväll när jag som bäst sitter och rensar i den dyker dokumentet upp och jag sitter och småler för mig själv medan jag läser och efteråt sprids en mysig värme inuti min mage.

det är sorligt att jag inte kunde uppskatta den tiden jag hade då på det sättet jag borde. men antagligen är det som de står på trappan vid tinnerbäck, and how reality always seems to taste like strawberry afterwards. för jag har tänkt på det, när jag cyklar förbi de där orden som börjat försvinna, att verkligheten ter sig mycket bättre när man ser den i bakspegeln. jag uppskattade inte alls mina tidiga morgonstunder på cykeln, dansandes och mimandes fram på haningeleden i den mån jag borde gjort det.

det får mig också att skämmas för att jag borde nog troligtvis ta vara på den här tiden som är nu. för mitt liv är inte imorgon, om en vecka eller om en månad. mitt liv börjar inte om några år när jag tar studenten eller skaffar ett riktigt jobb. mitt liv är här och nu, precis framför mina ögon, och det passerar i ett hisekligt tempo och snart kommer jag vara arton och undra var sjutton tog mina barndoms år vägen? när blev jag vuxen? det är ingen ide att vänta på den där exakta timmen, minuten eller sekunden då ditt liv kommer falla ner över dig och börja. det finns ingen sådan exakt tidpunkt i ditt liv. livet är här och nu, det står redo för dig att hoppa på och leva det. vad väntar vi på egentligen?