det tynger ner dig och du vill bara sova.
jag känner mig sjukt förbannat dålig dagen till ära. en lektion idag och jag skippade den. men talar om för mig själv och alla andra att nästa vecka, från och med nästa vecka, då ska jag satsa och kämpa som jag vet inte vad. men som sagt, orken finns inte där. imorgon har vi samhällsskapsförhör som tär på mitt samvete att jag inte pluggat tillräckligt till. och jag känner mig totalt usel som inte klarar av att sköta skolan på det exemplariska sätt som jag borde göra. eller iallafall borde försöka göra.
idag klarade jag iallafall av att samla vuxenpoäng. ringde först till unga vuxna mottagningen och fixade en tid där. sen åkte jag ner till vårdcentralen i berga (varför sjunker mitt hjärta och varför värker bröstet när jag ser min hatade högstadieskola rivas? jag längtade ju mest av allt därifrån.) men icke sa nicke att jag kunde få ta mitt järnprov. nej det skulle tas innan klockan elva, bra med information av vårdcentralen. så nu måste jag gå upp tidigt en sovmorgon för att åka och göra det. fast det får bli på måndag.
vill helst av allt få det överstökat så fort som möjligt men med min mage går det inte riktigt att stressa fram saker. i vissa fall vill jag bara ta de där järntabletterna och hoppas på den mest grova energin som finns och så vips, orkar jag allting. till skillnad mot nu när jag inte orkar någonting alls, nästan. men jag hatar känslan av att ha saker hängades över mig och skolan hänger på mig. för är det inte samhällskunskapen är det matten och är det inte matten är det spanskan.
så vad svarar man när någon frågar om man sover ordentligt? nej, jag har inte kunnat sova bra på några nätter på grund av att tankar kryper sig in i huvudet och maler av sig själva? äter upp min hjärna bit för bit? och vad svarar man när någon frågar om man äter tillräckligt? jag försöker så gott det går, jag är hungrig men när det gör ont i magen när man äter, tappar man aptiten ganska fort. jag tackar nej till glass ikväll. jag har ingen lust.
så förlåt mig om min tjat om skolan men som sagt, det är det som tynger mig.
