lifeline

jag ska bara försöka ta mig igenom dagarna
en dag åt gången
ett andetag till  
en sekund ytterligare


jag fyller mitt rum med toner för jag vågar inte vara ensam med mig själv
praktiserar överlevnadstekniker och känner mig tom och saknar orden
vill fylla sängen, proppa dem i halsen, slå sönder någonting med dem
men det är lika tomt överallt och de har försvunnit och de enda som hörs är lasses ord (de duger bra trots allt)
och jag spricker till shoreline för shoreline är shoreline och har kommit betyda mer än det mesta
så ge mig ord, ord att klottra dagboks sidor upp och ner om ingenting ingenting ingenting
det ekar tomt inuti det finns ingenting och jag vill reagera slå sönder någonting gråta salta svidande tårar någonting

naturkunskapsboken skrattar åt mig där den ligger heilum=He Natrium=Na H=väte
och vem bryr sig? vem bryr sig om hundra år om jag vet att H=väte för H kan lika gärna vara något helt annat
det är så mycket mer det är så mycket mer som kommer ut om vad som borde komma ut
saker som gömt sig länge inuti som inte borde komma ut som kommer ut sorg
eller kommer ut snarare sitter fast inuti skapar tomhet skapar rädsla skapar

jag behöver iallafall inte byta låtar i min mp3 längre
nu passar de min sinnesstämning otroligt bra igen . . .