lifeline

man vet att man har ofantligt tråkigt när man bestämmer sig för att städa rummet, för att i nästa sekund bli glad för att man äntligen kan ha någonting för sig, sen kommer man på att det inte finns så mycket att städa i rummet för det är redan städat.

tänker på om man borde baka en kladdkaka för man blev så sjukt sugen på det när man satt här och tyckte synd om sig själv. sen dyker det upp en insikt som talar om för en att det är ingen ide att baka någonting alls. jag känner ändå ingen smak för jag är genomförkyld.

inte för att jag vill vara i skolan, men jag vill heller inte vara här hemma för det finns absolut ingenting jag kan göra här. och så får jag den där känslan som har framkallats en del sen jag började gymnasiet. nämligen, sjutton vad onödigt allting är och varför finns det ingenting att se framemot?

säkerligen finns det saker att se framemot, men efter ett sommarlov proppat med massor händelser är det inte direkt givande att gå tillbaka till ett vardagslunk som aldrig riktigt lyckas bli någon vardagslunk. för i ärlighetens namn, hade inte lärarna mera ordning på schemat och saker i ettan? nu i tvåan verkar de vara lika skoltrötta som jag är. ingen ordning och det lyckas aldrig bli riktigt vardagslunk. vi får ledigt lite här och var och det känns som precis innan vi slutade skolan innan sommarlovet.

på något vis vill jag har ordning. jag vill veta att jag har skola fem dagar i veckan, två dagar att hitta på saker på och en pluggdag. ey, nu ska jag minsann städa hela jävla lägenhet för det är ju tusen gånger roligare än att ha såhär tråkigt iallafall. (sjutton vad sur jag blir!!)